Eftersom jag är rik och uttråkad och dessutom har en brutta (Ja, det är kvinnan jag pratat om tidigare, riktigt så slampig är jag inte. Eller jo, eventuellt.) som är lite i en liknande situation bestämde vi oss för att åka till det som sägs vara kärlekens högkvarter över nyår för att fira vår nyvunna kärlek till varandra. Eller något mindre pretto.
Men jag tänkte som följande; när annars kommer man att få chansen att vara sådär töntigt nyförälskad, i Paris? Typ aldrig. Dessutom är par som inte varit par i mer än ett halvår omöjliga att hänga med om man inte är i samma sits, så vem hade orkat fira nyår med oss annars?
Iaf, Paris ska ju vara så extremt romantiskt och puttinuttit och gulligull. Och jo, ja. Jag fattar vad de menar. På sina håll är det extremt vackert. Verkligen. Smala gränder, pampiga byggnader och pittoreska Caféer. Men det kan också bli lite mycket av det goda om man inte passar sig.
Jag hade en väldigt fin och romantisk semester med champange, skumbad, handhållande, vackra gränder och promenader i timtals.
Men jag hade också en semester full av sexualitet. Fikande på diverse franska caféer blandades med vandrande genom porrkvarteren letandes efter sexleksaker och dekadenta dagar där vi stannade inne på hotellrummet till fyra på eftermiddagen, pratandes, liggandes och vindrickandes.
De som fortfarande hävdar att homosexualitet inte är på riktigt eller att kvinnor inte har någon sexualitet kan inte ha träffat många gays i sina dagar.